1957-1958
*461 Hazard byggdes av Janne Josefsson, Kungsviken åt Günter Thimmig, Göteborg.
1957
*461 offert från John Josefsson, Kungsviken, Kårehogen.
Epost från Ulf Thimming 2013-03-26:
Hej Torsten
På mässan i Sthlm hade man 2 fullt riggade stjärnbåtar samt en stjärna
i plast. Vi stod länge och pratade med ”the old boys”. Günthers
stjärna hade nr *461 i iseglet. Jag har hittat offert från varvet och
på baksidan mammas utkast till svar. På offerten kan man också se en
notering om köp av tre Gkss-ekor á 1.500kr styck. En blev Görans eka
och de andra två blev kusinernas. På den tiden fanns det 7 st
Gkss-ekor i Lungnet. Inte dåligt.
Hälsa Gunilla
Ulf
Epost från Torsten Jacobsson 2013-03-27:
Varsågod Anders.
Handlingarna rör *461, som byggdes av John Josefsson till min gamle vän Günther Thimmig, numera tyvärr gången till de sälla jaktmarkerna. Men det finns en koppling mellan Günther och de 21 första pojkbåtarna med stjärnnamn, som byggdes på Sund-Sandvik 1927-1928, som kan vara värd att berätta om.
Carl E. Andersson, som byggde denna stjärnserie, flyttade senare sin varvsverksamhet tvärs över sundet till Vindön, som idag utgör nordspetsen av båtbyggarön Orust. Carl E. var konstruktören bakom de ursprungliga och flesta Vindö-båtarna, som alla hade sin beteckning efter segelytan. Den minsta var 18 och den största 65. Omkring 1960 övergick skrovtillverkningen från trä till plast, men den klassiska överbyggnaden och sittbrunnen i kraftigt betsad och vällackad (10 lager?) mahogny blev dessa båtars kännetecken. Efter Carl E. tog hans son Carl Eric över verksamheten och varvet hade tidigare tagit namnet efter platsen, Vindövarvet. Dit kom Günther efter avslutad utbildning och med sitt båtintresse för att avancera till marknadschef. Många Vindö-ägare har köpt sina båtar av denne gamle stjärnbåtsseglare från Kössö.
När varvet fick ekonomiska problem kring 1980 och gick i konkurs (första gången) så togs verksamheten över av Günther och två andra tidigare anställda. Sen blev tiderna för svåra för hantverksmässig tillverkning av segelbåtar där köparen fick lov att ha önskemål om både det ena och det andra, något som tyvärr fler varv på norra Orust har fått erfara under de senaste åren, nu senast NordWest-Najad.
Sen en sak till: I mamma Ullas brevutkast, som svar på John Josefssons offert, sägs att båten skulle byggas efter samma mall som serien *439 – *444, d v s båtarna som John Josefsson 1956-57 byggt på uppdrag av Gunnar Wennerström, Claes A Palmers, Harald Wiklund och andra föräldrar åt sina dåvarande telningar. I samband med bygget av dessa sex båtar blev Lars Kjellander (310) och jag (200) konsulterade av dessa föräldrar för att ge lite input om utformingen av diverse detaljer. Jag kommer särskilt ihåg mitt bidrag; den långa rorkulten med ”gångjärn”, som innebar att man kunde sitta kvar nere på durken eller sittbrädan, när man skulle slå i lätt vind. En lång rorkult var ju en fördel för oss med skotbänk på den tiden. Rorkultsförlängning var inte tillåten. Så därför var det i lite mer brall en fot under skotbänken och den andra foten med hälen på rorkulten. Man kan säga att det aktre benet fungerade som rorkultsförlängare eller stormpinne för vår generation. Båtarna blev framgångsrika, men ledde sedan till en andra version, som var lite för bra och som riskerade att ta död på klassen. Jag tror Thomas Eliasson kan berätta mer om det.
Påskhälsningar
Torsten
Se på handlingarna nedan.



1958
*461 Hazard med G. Thimmig deltager i Kullaviksdagen.
1959
*461 Hazard med G. Thimmig deltager i Kullaviksdagen.