*428 ägdes av Uppsala SS och seglades av Bosse Wallsten.
Jan Tagesson skrev 2014-01-13 om sin Stjärnbåtskamrat Bosse.:

Några minnen från min barndomskompis Bosse.
Under 40-talet hade mina föräldrar sommarställe i Vårdsätra. Huset låg alldeles intill Vårdsätra Gård där arrendator Nils Wallsten drev gården.
Farbror Wallsten var Bosses farfar. Bosse bodde i Sunnersta men cyklade ofta under sommarlovet till Vårdsätra för att jobba som dräng hos farfar. Även jag började tidigt att sommarjobba på gården.
I slutet av 40-talet jobbade vi med höskörden och stod bl. a. på skullen och tog emot och stuvade undan höet. Det var ett mycket varmt och klibbigt arbete. Vi fick 1:50 i timmen. Detta sommarjobb höll vi på under flera år.
Utifrån dessa erfarenheter växte en stark vänskap fram, som bestod under hela ungdomstiden. Vi umgicks bara sommartid eftersom jag gick i skola inne i Uppsala medan Bosse gick i Sunnerstaskolan.
Så småningom under 50-talet blev vi båda intresserade av segling. Uppsala Segelsällskap (USS) hade en ungdomssektion som hade två Stjärnbåtar till sitt förfogande. (85:an & 87:an) Bosse blev kapten på den ena och jag på den andra. Vi kapseglade intensivt mot framför allt Ekoln Segel Klubbs (ESK) duktiga båtar. Konkurrensen var stenhård och varje seger firades intensivt och varje förlust sörjdes djupt.
Varje pingst var det seglingar i Sigtuna. Alla Uppsalaseglare som kunde tog sig dig. Vi Stjärnbåtar seglade hela vägen. Vi hade varken motorsnurror eller flytvästar. Det var en stor folkfest och alla deltagare tog sig till Klockarbacken för en svängom. Bosse var lite äldre än jag och var till min stora förtret, mycket mer framgångsrik bland damerna.
Någon gång på 60-talet inköpte USS en stjärnbåt som ställdes upp vid Nybron och vi juniorer stod där och sålde lotter. De kostade 5 kr styck, vilket var mycket pengar. Vi var dock väldigt framgångsrika och sålde slut på alla lotter. Vinnaren sålde tillbaka båten (426:an) till klubben för ett vänskapspris. Inkomsten från lotteriet räckte nästan till ytterligare 2 båtar (427 & 428) Plötsligt ståtade USS junioravdelningen med hela 5 stjärnbåtar, varav 3 st. sprillans nya. Äntligen kunde vi konkurrera med ESK på någotsånär lika villkor. Bosse blev skeppare på 428:an medan jag fick 426:an.
Det var härliga tider. Vi seglade Mälaren runt och deltog i olika lokala kappseglingar. Vi sov i båtarna och lagade vår egen mat på spritkök. Vi var mellan 14-17 år. Nästa hela sommaren seglade vi. Ibland gjorde vi ett avbrott och jobbade som bonddrängar för att skaffa oss lite fickpengar.
När tonårstiden tagit slut skiljdes våra vägar och Bosse gifte sig med Solan och försvann till Stockholm. Men våra tidiga ungdomsår står ännu i ett förklarat skimmer för mig.
R.I.P
Vännen
Janne Tagesson

Stjärnbåten i Uppsala på 50-talet
Under 50-talet var segling i Uppsala en stor och kraftfull sport. Ekoln heter den fjärd som Fyrisån mynnar ut i. Ekoln är en fjärd i Märlaren och därifrån kunde man segla till Sigtuna och vidare till Stockholm och saltsjön.
Mitt intresse för segling började tidigt. Vi 6-7 årsåldern fick jag disponera en Säterjolle av en granne på landet. I den kajkade jag fram och tillbaka i Vårdsätraviken. Jag var strängt förbjuden att segla ut på Ekoln. Timme ut och timmen in, dag efter dag under hela sommarlovet satt jag ensam i min Säterjolle.
Skarholmen var centrum för seglaraktiviteten i Uppsala. Där låg ESK (Ekolns Segelklubb), USS (Uppsala Segelsällskap och UKF (Uppsala Kanotförening.)
ESK var den liter flottare klubben. Stadens notabiliteter var medlemmar där De största båtarna fanns där bl. a. 3 stycken M 55-or, varav en i mahogny. Men det fanns även några stjärnbåtar som var i privat ägo.  Den mest framgångsrika stjärnbåten var 223:an som seglades av bror och syster Mossberg. Det fanns flera andra båtar vars nummer jag inte kommer ihåg men som tillhörde Nordenman, Agenfors m.fl.
UKF var tillhåll för de som gillade segelkanoter, men så småningom kom Finnjollen att dominera i och med att den blev en olympisk klass. Den konstruerades av Richard Sarby som var medlem i UKF.
USS hade en mer folklig framtoning. Där fanns prominenta seglare som bröderna Sten, Harry och Svante Bertze. Dom var flerfaldiga svenska mästare först i Neptunkryssare och sen i Folkbåt De hade en aktiv ungdomsförening. Dit kom jag i 10-årsåldern. Klubben hade från början 2 Stjärnbåtar som vi junior fick segla, underhålla och vårutrusta. Jag blev kapten på 87-an och min kompis Bosse blev chef på 93-an (?). Dom var gamla redan då och vi hade inte råd med nya segel utan körde med utslitna bomullssegel. Varje tisdag var det tävling mot ESK-båtarna.
För att kunna skaffa några fler Stjärnbåtar ordnade klubben lotterier där vinsten var en Stjärnbåt. Båten ställdes upp vid Nybron i Uppsala och vi juniorer stod där och sålde lotter. Det blev en stor framgång. Den första båten var 426-an. Den vanns av en person som inte var seglare. Klubben köpte den av vinnaren för ett lägre pris än vad de betalt från början. Jag fick förtroendet att bli kapen på den. Vilken känsla det var att få segla en sprillans ny båt med Syversen-segel.
Klubben anordnade ytterligare 2 lotterier de följande åren. På så sätt kom 427- och 428-an att ingår vår flotta.
Vi seglade hela sommaren. Säsongen inleddes med pingstregattan i Sigtuna. Vi bodde i båten och lagade vår mat där. Vi kappseglade runtom i Mälaren – Rastaholm, -Eskilstuna mm. Jag deltog även i skolseglingarna på Baggensfjärden. Min kärlek till sjön gjorde att jag efter studenten sökte mig till flottan där jag så småningom gjorde mitt fänriksår på ubåt och muckade örlogskapten.

Jan Tagesson