1945
*292 Bicka byggdes av H. Hallberg, Kungsviken åt S. Karlsson, Kristinehamn.
1946-1955
*292 Bisssen ägs av Ragnar Jarland, St. Askerön.
Epost från Inger Jarland-Olofsson 2012-11-26:
S. Karlsson var nog den förste ägaren. Men min Pappa köpte båten 1945 eller 1946 i alla fall, som andre ägare. Fotot jag skickat dig visar ju mina småsyskon som var 7 och 4 år med Pappa som segelinstruktör. De är födda: Sven år 1940 och Bisse år 1943. De ser ju mycket små ut! Båten såldes år 1955 till Tom Beyer, det stämmer bra. Jag skall ringa upp honom och fråga vad det blev av den.
Hälsningar Inger
Se bilder nedan.
1947
*292 Bissen får lånas av Leif Bergkvist, 11 år, av Ragnar Jarland för att han skall kunna deltaga i en seglingstävling. Läs o njut epost från Inger Jarland-Olofsson 2012-11-26:
Jag ringde upp storseglaren Leif Bergqvist igår, som hade stjärna *33 Flax och fick en lång pratstund med honom. (Han är född 1936) Han berättade att min Pappa Ragnar Jarland hade frågat honom, när han bara var 11 år, och inte hade fått sin egen båt ännu, om han ville låna vår båt 292 för att kappsegla med på en segling, som skulle ske samma dag! Leif vann sin första silverpokal, som han värderade högst av alla priser han vunnit genom åren! Och det var åtskilliga! Särkilt i folkbåten Pépé hade han stora framgångar. Han gav sin tillåtelse att jag skickar bilderna jag har här hemma till dig.
Hälsningar Inger
1951-08-05
*292 Bissen med Inger Jarland deltager i S. S. Vikens Triangelkappsegling.
1951-1954
*292 Bissen ägdes av Inger Jarland, St Askerön. Epost från Inger 2012-11-23:
Hej Anders!
Här kommer en kort berättelse om sommarminnen med min stjärnbåt och några bilder.
Somrar med Bisse, stjärnbåt nr. 292. Min far Ragnar Jarland hade ett stort seglingsintresse och hade många båtar, både stora och små, genom åren. Vi var fyra barn i syskonskaran och fick tidigt lära oss att segla. Pappa köpte en stjärnbåt från H. Hallbergs varv i Kungsviken med stjärna 292 i seglet. Den var byggd 1945 med ljusa bord och med fina seglingsegenskaper. Familjen hade en sommarstuga på St. Askerön och det var idealiska vatten utanför att träna segling på. Askeröfjorden var nästan som en insjö. Det fanns bara en böe att akta sig för, som hette Oxeviksböen. Det var många seglare, som gick för nära land och rände upp på denna ”stötesten”. Det fanns flyttankar ombord men några flytvästar var det inte tal om på den tiden. Vi hade en blå flytväst i kapok, som sög in vatten så man sjönk efter en kort stund och ett par slitna blå båtkuddar med små vita tofsar, som man kunde använda att sitta på och slänga ut om någon föll överbord. År 1951 tyckte Pappa att det var dags för mig att delta i SSMKs poängkappseglingar utanför Stenungsön. Jag var 13 år och min lillebror Sven var 10 år och gast. Vi var knappt simkunniga och mycket små och lätta i kroppen. Detta gjorde att det var svårt att kränga ner båten i hård vind. Nu skulle vi tävla mot de stora tunga och mycket äldre pojkarna från Stenungsön. Men i svag vind hade vi en stor fördel i att vara lätta, särskilt på länsen. En kappsegling med hård vind brukade starta så, att Sven och jag satt mycket nervösa bredvid varandra på vårt tvåhålsdass innan avfärden. Pappa hade hissat och revat seglen och hade sedan fullt sjå att trycka ut en buk i storseglet. Ofta tog denna procedur så lång tid, att vi nästan alltid var försenade och vid flera tillfällen inte hann hämta något banprogram, vilket gjorde oss ännu mer osäkra. Vid ett tillfälle i hård vind tappade Sven spirbommen i sjön och höll på att falla samma väg i mödan att få fatt i den igen. Pappa, som ofta följde efter oss på behörigt avstånd, uppmärksammade missödet och fiskade upp spiran ur sjön. Ibland ropade han förhållningsorder till oss och det kändes mycket pinsamt. Trots detta lyckades jag stolt vinna min första silverbuckla, en fjärde plats detta år. Efter denna vår första kappseglingssommar följde Pappa oss hädanefter med kikare på behörigt avstånd från land. Jag minns en distanskappsegling till Uddevalla som S. S. Viken ordnade år 1952. Seglingen gick förbi Svanesund och det rådde svag vind och var mycket strömt och svårt att komma vidare. Båtarna låg bara och drev. Solen gassande från en klarblå himmel och stundtals var det helt vindstilla. Vi anlände till Gustafsberg utanför Uddevalla efter elva timmar, fullständigt förbrända, hungriga och nödiga. Jag lyckades få ett andra pris på den seglingen, tack vare den lätta vinden. Vi var en hel liten flotta av stjärnbåtar från St. Askerön under 1950-talet, som jämt var ute och seglade på Askeröfjorden. Det var Lennart Delfs i stjärna nr 297, syskonen Hansson i nr 361 och senare nr 354, Bengt och Birgitta Bergstedt i nr 10 och senare nr 285 samt Leif Bergqvist i nr 33. En sorglig händelse och för mig själv en katastrof inträffade 1954 under en kappsegling utanför Stenungsön i hård vind. Någon av de tuffa pojkarna från Stenungsön gav inte plats för land, som vi ropade om, och jag trängdes in mot en klippa som förstörde borden i fören. Både Pappa och jag grät och mitt seglingsintresse stannade upp. Efter denna händelse såldes stjärnbåten. Men nya somrar kom och intresset att vara på sjön går aldrig över, men nu i andra typer av båtar. Barndomens somrar i den fina stjärnbåten nr 292 finns för alltid kvar inom mig.
Hälsningar
Inger Jarland-Olofsson
1955
*292 Bissen säljs av Ragnar Jarland till Tom Beyer.
1955-1960
*292 Ötrollet III ägdes av Tom Beyer, Stenungsön.Tom märkte aldrig någon skada på *292 efter landpåkänningen som Inger var med om när hon blev prejad mot berget.
1957
*292 Ötrollet III med Tom Beyer deltog i Ahrenbergsregattan
1958
*292 Ötrollet III med Tom Beyer deltog i Ahrenbergsregattan. Tom medverkade framgångsrikt i seglingar på hemmavatten i SSMKs regi, både poängkappseglingar och regattor.
1958
*292 Ötrollet med Tom Beyer, SSMK som rorsman deltager i Bohusläns Seglarförbunds Juniorregatta.
1960
*292 Ötrollet III säljs av Tom Beyer till Ingvar Nyman, Stenungsund.