1941
*258 Juvelen byggdes av Lysekils verkstadsskola åt Hakon Reuter, Hindås. Hakon Reuter var OS-seglare i 6:a 1928. Båten seglades av barnen Gösta och Maud i Hindås. Reuters hade ett ganska stort rederi med säte i Kungsbacka.
????–1952
*258 Juvelen överläts av Hakon Reuter till kamrer Hugo Johansson vars son Hakon Johansson seglade den i Onsala.
1952–1957
*258 Juvelen köps av Bertil Carlsson till sin son Håkan Carlsson. Håkan Carlsson hade tidigare seglat *171 mellan 1950-1952.
Kölplankan byts i samband med köpet.
1953 – 1957
*258 Juvelen med Håkan Carlsson, SSK deltager i Kullaviksdagen..
1958–1962
*258 Juvelen säljs av Håkan Carlsson till Hans Pernvik, Kullavik. Hans döper om båten till Filuren.
1958
*258 Filuren med Hans Pernvik deltager i Kullaviksdagen.
1959
*258 Filuren med Anita Eriksson deltager i Kullaviksdagen
1960
*258 Filuren med Hans Pernvik deltager i Kullaviksdagen.
1962
*258 Filuren med Robert Kanvall deltager i Kullaviksdagen.
1970
*258 köptes av Stig Eriksson, Henån. Döpte båten till Apollo efter NASA’s rymdprogram.
*258 Apollo Nedanstående kontrakt, berättelse och bilder kommer från Stig Eriksson
Här är ett brev från Stig Eriksson nedskrivet mars 2012:
Stjärnbåt 258 Apollo
Min seglingsbana började sommaren 1969 när en skolkamrat bjöd med mig på en segeltur i Bohuslän. Denna tur startade en sjuka i mitt huvud som inte fanns någon medicin emot.
Våren 1970 hade bacillen slagit rot så illa att jag var tvungen att köpa en egen båt.
Pengabrist gjorde att valet föll på en båt som hade gått till botten i höststormarna 1969.
Båten hade legat på Bäveåns botten i Uddevalla hamn en tid, men stod på kajkanten när jag fann henne. Detta var alltså Stjärnbåt 258. Byggd 1953, var vet jag inte. Detta var på Långfredagen 1970. Det var inte populärt bland Schartauanerna i Bohuslän att göra affärer på denna dag men so what! Hela projektet med båt började med renskrapning ända in till träet samt plastning av däcket i stället för duk på däcket!? Grov oaktsamhet och/eller okunskap!?
Detta tog förstås mycket längre tid än förväntat så det blev en mycket sen sjösättning.
Vårens torka gav upphov till många sprickor i bordläggningen så efter sjösättning blev det en mycket tuff natt med att bemanna länspumpen och en pyts! Jag hade förstående föräldrar som kom till hamnen mitt i natten med mackor och en välfylld termos.
Ett dygn efter sjösättning hade båten gått ihop såpass att hon flöt av egen kraft.
Det blev mycket segling den sommaren för någon motor fanns det inte pengar till.
En del kompisar hängde på, men för det mesta seglade jag ensam eftersom ingen i ordinarie kompisgäng var speciellt intresserade av båtliv. Detta med båtliv blev för mig ett livslångt intresse och är så fortfarande efter 42 år (snarast värre!! )
Jag kappseglade inte med Stjärnbåten, utan det började direkt med att ”långsegla” i Bohuslän.
Det gick utmärkt att sova på durken med benen utanför kappen och storseglet vikt några gånger över bommen som sittbrunnskapell. Det hände förstås att man fick hänga sovsäcken på tork ibland, men vad gjorde det när man kunde vara i den fagraste delen av Bohuslän! En speciell händelse jag aldrig kommer att glömma var när jag och en kompis slog runt med båten. Vi var på väg söderut från Stången för att träffa ett par galanta damer. Vid pricken Björningarna girade vi babord och i samma ögonblick krängde båten mycket kraftigt åt styrbord varvid allt gick åt skogen! Hann ej släppa storskotet trots att det satt i en sk.skotråtta
Båten fylldes genast med vatten och jag befann mig plötsligt simmande bland en del vrakgods. Där flöt durkar, äpplen, sovsäck och en massa annat. Båten sjönk med aktern först och ut mellan de ej helt täta förliga borden bubblade det massor med luft. Kompisen Ronny satt kvar på fören och skulle bara röka färdigt på sin pipa! Jag ropade till honom att hoppa i sjön så att inte båten skulle sjunka så fort. Han knackade då ur sin pipa mot betingen på fördäck och fick med sig en lina från densamma! Det fanns inga flyttankar så båten gick allt djupare ner i havet. Jag simmade ut till pricken som vi nyss rundat och höll mig fast. Ronny hade fortfarande kvar ett tag om linan. Det kom snart upp en folkbåt som slängde till oss en avkapad dragglina som vi knopade fast i vår lina. En kort stund senare var båten helt under ytan med seglen satta, en förunderlig syn. Vi fick snart hjälp av personer i land som sett allt och kom ut med en liten motorbåt. Vi ville dock inte släppa taget om min båt så sakta men säkert kom vi närmare land där vi fick draghjälp med att bärga båten. Många hjälpte till att dra in båten med stor krängning så när vi var på tillräckligt grunt vatten kunde vi ställa båten på kölen och börja ösa läns. Troligen kantrade vi på grund av plötslig fallvind? Men sensmoralen blev att aldrig segla med fast skot på en Stjärnbåt! Denna händelse avskräckte inte mig eller Ronny att fortsätta segla. Idag seglar vi båda i var sin Monsun 31 dock med nya damer ombord de andra blev avskräckta trots att de inte ens var med ombord!
1970
