1939
*223 GKSS Lottbåt 1939 byggdes på Arendals båtvarv. Rorsman första året var Göran Witting. Vinnare förmodligen Bruno Carlström, Särö.
1943
*223 Rabble ägs av Bruno Carlström, Särö.
1944
*223 Rabble efter denna säsong så säljer Bruno Carlström båten.
1945
*223 ägdes av Lars Mattson , Gefle.
1948
*223 köptes av Olof Wijk, GKSS
1951
*223 Donkey ägs av Olof Wijk, GKSS.
1952-1958
*223 Looping ägs av Gösta Mossberg, Uppsala. Vann mycket med den. Blev tvåa i Dalarö-regatta och då blev båten lättsåld.
1969-1976
*223 ägdes av Roland Malmkvist, Sandviken. Fint renoverad av Roland men något rak i språnget. Denna båt såldes bort från Sandviken av Roland som köpte *418 av Olle Friberg.
1972
*223 med Roland Malmkvist, Sandviken. deltager i Storsjödagarna.
1976
*223 med Roland Malmkvist, Sandviken äger och deltager kappseglingar på Storsjön, Sandviken.
2018
Stjärnbåten i Uppsala på 50-talet
Under 50-talet var segling i Uppsala en stor och kraftfull sport. Ekoln heter den fjärd som Fyrisån mynnar ut i. Ekoln är en fjärd i Märlaren och därifrån kunde man segla till Sigtuna och vidare till Stockholm och saltsjön.
Mitt intresse för segling började tidigt. Vi 6-7 årsåldern fick jag disponera en Säterjolle av en granne på landet. I den kajkade jag fram och tillbaka i Vårdsätraviken. Jag var strängt förbjuden att segla ut på Ekoln. Timme ut och timmen in, dag efter dag under hela sommarlovet satt jag ensam i min Säterjolle.
Skarholmen var centrum för seglaraktiviteten i Uppsala. Där låg ESK (Ekolns Segelklubb), USS (Uppsala Segelsällskap och UKF (Uppsala Kanotförening.)
ESK var den liter flottare klubben. Stadens notabiliteter var medlemmar där De största båtarna fanns där bl. a. 3 stycken M 55-or, varav en i mahogny. Men det fanns även några stjärnbåtar som var i privat ägo. Den mest framgångsrika stjärnbåten var 223:an som seglades av bror och syster Mossberg. Det fanns flera andra båtar vars nummer jag inte kommer ihåg men som tillhörde Nordenman, Agenfors m.fl.
UKF var tillhåll för de som gillade segelkanoter, men så småningom kom Finnjollen att dominera i och med att den blev en olympisk klass. Den konstruerades av Richard Sarby som var medlem i UKF.
USS hade en mer folklig framtoning. Där fanns prominenta seglare som bröderna Sten, Harry och Svante Bertze. Dom var flerfaldiga svenska mästare först i Neptunkryssare och sen i Folkbåt De hade en aktiv ungdomsförening. Dit kom jag i 10-årsåldern. Klubben hade från början 2 Stjärnbåtar som vi junior fick segla, underhålla och vårutrusta. Jag blev kapten på 87-an och min kompis Bosse blev chef på 93-an (?). Dom var gamla redan då och vi hade inte råd med nya segel utan körde med utslitna bomullssegel. Varje tisdag var det tävling mot ESK-båtarna.
För att kunna skaffa några fler Stjärnbåtar ordnade klubben lotterier där vinsten var en Stjärnbåt. Båten ställdes upp vid Nybron i Uppsala och vi juniorer stod där och sålde lotter. Det blev en stor framgång. Den första båten var 426-an. Den vanns av en person som inte var seglare. Klubben köpte den av vinnaren för ett lägre pris än vad de betalt från början. Jag fick förtroendet att bli kapen på den. Vilken känsla det var att få segla en sprillans ny båt med Syversen-segel.
Klubben anordnade ytterligare 2 lotterier de följande åren. På så sätt kom 427- och 428-an att ingår vår flotta.
Vi seglade hela sommaren. Säsongen inleddes med pingstregattan i Sigtuna. Vi bodde i båten och lagade vår mat där. Vi kappseglade runtom i Mälaren – Rastaholm, -Eskilstuna mm. Jag deltog även i skolseglingarna på Baggensfjärden. Min kärlek till sjön gjorde att jag efter studenten sökte mig till flottan där jag så småningom gjorde mitt fänriksår på ubåt och muckade örlogskapten.
Jan Tagesson
2018-10-31
From: Ulf Nordenman
To: Jan Tagesson
Hej Janne.
Dessa fantastiska stjärnbåtsår
Broder Hans och jag fick vår båt när vi var 12 resp 14 år Egentligen hade vi ingen större seglingsbakgrund. Pappa Sten med broder David hade under kriget en neptunkryssare med nummer 13. De deltog i en del tävlingar och som du förstår gav segelnumret ingen större lycka utan de kom sist i varje segling.
Nå tisdagseglingarna var lite speciella vi seglade från Skallan till Skarholen 4 distansminuter före tävllingarna och det gick bra problemet var att vinden avtog fram på kvällen så hem färden tog tid. Vi hade 121, Olle Agenfors och Nollan seglade ESK-båten 85, Lars Carlsson 112 och Hans Ryberg 171. Bosse Wallstens båt hade förmodligen 88 jag tror inte 93.
Som du mycket riktigt nämner var 223:an oslagbar. Skälet till detta var att Gösta var en duktig seglare men han hade ju en båt från västkusten som var utrustad med de allra modernaste seglen. Om jag inte missminner mig vann vi en gång över honom en seger som jag än idag får nästan gåshud över.
Vi måste ha haft föräldrar som gav oss en frihet utöver det normala. Tänk dig två grabbar 13 resp 15 år eskadersegling till Rastaholm. Bomkapell, liggunderlag, gasolkök för tillagning av ravioli. Dryck på sin höjd Champis. Ringa hem?
Nej, nej. Flytvästar tveksamt. Båtarna läckte så öskar var obligatoriskt. Skogaholmslimpa med smör och ost.
Som båtägare var det inte bara segling som upptog tiden. Under vinterhalvåret eller snarare när snön började smälta var det dags för iordningsställande av båten inför sommarens äventyr.
Ja herregud vad det skrapades, slipades, spacklades, målades, ny slipning, ny spackling ny färg.
Det fanns ett färgborttagningsmedel som hette Ta väck? klibbigt och frätande. Vi sneglade hela tiden på hur Gösta med 223:an gjorde. Sjösättning. Ibland sjönk båten som en sten. I med mattor och annat tätningsmaterial. Till slut kunde vi sätta segel och kryssa
nedför Fyrisån. Motor var inte att tänka på. Kom senare.
Sammanfattningsvis: Stjärnbåten var den ultimativa juniorbåten.Vi lärde oss oerhört mycket om segling och sjömanskap vid möte med bl.a bröderna Bertze, Rickard Sarby och en mängd andra framförallt äldre seglare som tog hand om oss småpojkar.
ps vill du ha mer info slå en signal och hälsa kusinen.
Ulf Nordenman
Kungsbacka