*214 Salta Bönan säljer Åke båten och Olle Kröling (14 år) köper båten. *214 har nu sin hemmahamn och brygga vid Ingvaldsnäs Brygga, Muskö Havsbad.
Epost från Olle Kröling 2012-08-24 som bl a skriver: Storseglet var av bommul. Focken var av dacron, och kom troligen från någon jolle. Det översta bordet på var sida byttes. En ny bom fick tillverkas efter gipp i hårt väder. Båtens däcksduk var slut, och togs bort. Däcksplankorna slipades och notades. Motor var en synnerligen pålitlig Sea-gull 3 hk.
Mvh
Olle Kröling

Epost från Olle Kröling 2012-08-25
Hej!
Lite erfarenheter från 214:
När jag, som relativt nybliven skeppare (14-15år) och min gode vän Jan Rydeberg seglade upp från Muskö mot Dalarö drabbades vi av dimma framåt kvällen. Vi gick mot fyren på Långgarn. Den försvann av och till, och till slut fick vi gå på kompass. Detta gick inget vidare och plötligt dök land upp och vi kunde konstatera att vi kommit ur kurs och seglat in i en vik på ön Långarn.. Några sekunder senare brakade det till och vi stod stilla... Inte mycket annat att gör annat än att ankra och sova på saken. Fortsättning på seglatsen blev lungnare och vi gick runt Ornö, där vi träffade vänner, och sov över några dagar. På vägen hem blev det snabbt dåligt väder och vi gick i hård kuling över Mysingen för motor. Vi var ensamma ute kl 5 på morgonen, förutom en stor kustbevakningsbåt som dök upp, och kom upp bredsides för att kollade upp oss noga. Den gamla utbordaren tuffade dock på och allt gick bra trots att sjöarna vräkte över båten. Kustbevakaren lämnade oss efter ett tag åt vårt öde (troligen med viss tvekan). När vi kom över till Muskö hade vinden mojnat. Skepparen blev med tiden bättre på att anpassa seglingen efter väder och vind...
Mvh
Olle K