Stjärnbåten 175
Foto från KSSS Norberg, Oscar (1882-1961). Statens Maritima Museum.
Från Allmänna öppna juniorseglingarna vid Sandhamn 11-16 juli 1948. Stjärnbåt 128 PUCK är båten i mitten närmast kameran. Bland de andra stjärnbåtarna på bilden märks stjärnbåt 129 TUSS, vingbåtarna VING XXII, VING I och VING II samt stjärnbåtarna 130 STJÄRNAN, 127 KULING II, 126 SKRUTTAN, 175 MIMOSA samt 106 METEOR. Fotografiet återgivet i KSSS årsbok 1949 s 138.
Anita Johannesson seglade båten också. Förmodligen en syster till Berit.
Undrar vilka flickorna är?
*175 Silya Blue köptes och seglades av Sjöscouterna i Luleå. Säljare var någon längre söderut i Sverige. Silja Blue som sjöscouterna i Luleå disponerade under ett antal år sköttes och seglades mycket av Bengt Rutström som senare övergick till Neptunkryssaren Elita nr 51.
Epost från Anders Lind 2012-12-14:
Från 1954 och fram till och med 1957 hade sjöscouterna i Luleå seglarläger på Småskär. Där seglades stjärnbåtarna 175 Silja Blue, 364 Jaxan och 365 Bris bl. andra. Det blev tradition att nattsegla hem mot Luleå. Vid hemseglingen 1957 ser vi hur Jaxan styr mot Altappen som till stor del har spinkkajer (spink =pinnar) anlagda för länge sedan då ett sågverk fanns på ön. Det visade sig att rorsmannen somnat och seglade rakt in i spinken. Eftersom spinken utsatts för väder och vind i ganska många år blev landningen ganska mjuk. Ägaren som sov under kappen vaknade inte och Jaxan fick endast några obetydliga repor i fören. Efter den incidenten samlades eskadern vid Altappen där bilden som finns i registret under samtliga tre båtnumren sannolikt är tagen. I förgrunden syns Lira en amatörbyggd seglare som skänkts till sjöscouterna och som sett sina bästa år. Hon höggs upp 1959.
Hälsningar Anders Lind
Epost från Lars-Göran Öhman 2013-09-16
175 Silya-Blue köptes in av Luleå Scoutkår från Stockholm. Namnet är norrbottens-franska för ” om hon ändå varit blå”. LSS bör skrivas som Luleå Scoutkår. Vi hade en land- och en sjö- avdelning, men aldrig någon sjöscoutkår.
Luleå-scouternas båtar samlade vid Altappen 1957.
Silya Blue
Pelle Petterson och jag har en sak gemensamt. Pelle P, seglaren, konstruktören och designern och säger jag Volvo P1800 vet ni vem jag talar om. Det gemensamma för oss är att vi båda lärde oss segla på Stjärnbåtar i mitten av förra århundradet. Stjärnbåten är en liten klinkbyggd kölbåt med 15 m2 segelyta. Det som skiljer mig och Pelle P åt är att han seglade på västkusten och jag i Norrland. Sedan finns det mycket annat som också skiljer oss åt.
Sjöscouterna i Luleå seglade två Stjärnbåtar, den ena med nummer *175 i seglet och med namnet Silya Blue. Om namnet hade någon anknytning till den legendariske jazzmusikern Gunnar Siljabloo Nilsson från Töre frågade jag aldrig om och nu är det nog för sent.
Varje onsdag under sommaren i Luleå anordnade Luleå Segelsällskap onsdagsseglingar och det var ett livligt deltagande, för på den tiden var Luleå den båttätaste staden i hela Sverige. Det stod i ett reportage i Det Bästa så det måste ha varit sant. Silya Blue brukade förstås alltid delta med skiftande besättning eftersom vi var betydligt fler sjöscouter än båtar.
En av dessa onsdagar under 1950-talet bestod besättningen av Anders som styrman med mig och brorsan som gastar. Eftersom det räcker med en gast i sittbrunnen fick jag den ovanskliga äran att kränga upp båten så gott det gick genom att hela tiden befinna mig i lovart; men inte i sittbrunnen utan uppe på däck. Det blåste ganska friskt den onsdagen.
När vi passerade startlinjen utanför kajen i Södra Hamnen står min mor där och gastar(!) så det hörs över halva Luleå. ”Där får du inte vara Erik, gå genast ner i sittbrunnen”. Tur att det blåste så hårt att jag inte hörde hennes rop, det hade nog känts genant.
Hur sedan själva tävlingen avlöpte kommer jag inte ihåg, det är ju mer än ett halvsekel sedan. Däremot kommer jag ihåg att vi efter passage av mållinjen bestämde att vi skulle göra en sväng till Svartöstaden. Det var där ångarna kom och lastade malm från de långa tågsätten från malmfälten i norr.
Det blåste som sagt friskt den dagen men inte katten revar man när det är kappsegling och efteråt var det alldeles för besvärligt. Jag kan faktiskt inte minnas en enda gång när Silya Blue seglades revad. Alltnog, vi länsade för fulla och välfyllda segel glatt in i småbåtshamnen i Svartöstaden och det var då det hände.
Stjärnbåtarna hade ett storskot som gick från en skotpåle framför rorsman upp till bommen. Det satt ett dubbelt block både där nere och där uppe så skotet gick fyra gånger upp och ner för att växla ner den behövliga kraften. Från blocket på bommen fortsatte skotet sedan akterut till bomnocken där det gick igenom ytterligare ett block och sedan ner till en ledvagn i aktern. När vi länsade in i Svartöstaden hade vi alltså bommen så långt ut det gick och mellan aktern och bomnocken hängde skotet.
I Svartöstaden förtöjde man mellan pålar och kommer man för nära med ett dinglande skot kan det lätt lägga sig kring en av pålarna. Det märker man inte förrän bommen plötsligt börjar svänga in mot mitten av båten. Och då är det för sent. På ett avstånd av ungefär halva skotets längd blev det tvärstopp och där satt vi och begrundade vår situation.
Att förhala oss tillbaks till pålen gick inte, det orkade vi inte för det var alldeles för mycket vind i storseglet. Att hala seglet gick inte heller för det var alldeles för mycket tryck i seglet. Nu var verkligen goda råd dyra. En lösning hade förstås varit att kapa skotet men till det fordrades den där kniven som ingen av oss hade. Att lösa upp stoppknopen som satt inkilad i blocket på skotpålen var inte att tänka på. Vi befann oss så att säga i vad som brukar beskrivas som en prekär situation
Det som till slut räddade oss var veven till rullreven. Genom att med gemensamma krafter både veva och dra allt vi bara orkade i seglet lyckades vi till slut få ner storen och sedan var det inga problem att komma tillbaks till pålen och lossa skotet.
MVH Erik Stenborg
Fick nedanstående bild av Ulf Bjurström (2012-01-27).
*175 Silya Blue på väg någonstans i Bottenviken.
*175 Silya Blue kappseglar i Luleå hamn.
Övernattning, tävlingar och långseglatser i Luleå skärgård. Sommar !!
Lars Lundbäck skriver 2017-01-16:
Hej
Jag har lite kompletterande information om 175 Silya Blue från Luleå.
Undertecknad och Hans Gåhlin fick låna Silya Blue av LSS (tror jag). Det här var omkring 1964/65.
Fastän hon hette Blue så fick hon en vit kapp (Det var den färg som vi hade tillgänglig). Vi kappseglade ofta på onsdagar. Jag minns att vi vann några gånger. Det fanns nog bara en eller två andra Stjärnbåtar i Luleå åren runt 64/64 så det var lätt att vinna. Tävlingsledaren för LSS kallades för Svär - Olle, på grund av hans språk!
Eftersom vi var med i Sjöscouterna var vi ofta till Småskären med Silya Blue. Annars så seglade vi omkring i Luleå skärgård. Ibland med övernattningar, men mestadels på dagssegling till Klubbgärdet.
Läste om en incident med 175 Silya Blue 1957 när man seglade in i Svartöstadens småbåtshamn och fastnade. Själv kom jag länsande i hård vind in i hamnen och skulle flott gå upp mot vinden för att göra en ägglandning. Men vad jag inte tog i beräkning var att det var så gott som lä bakom piren. Så jag rammade i hög fart en Sländan (En båt som liknade en Stjärnbåt, men utan kapp och tyvärr var den snabbare än en Stjärnbåt). Det var mycket pinsamt för en Sjöscout.
Slända (https://digitaltmuseum.se/011024721523/ritning)
--
Lars Lundbäck
M’