1933
*171 Rumba byggdes av någon åt P. O. Backlund i Göteborg.
1934–1936
*171 Rumba ägdes av P. O. Backlund, Göteborg.
1943
*171 Cetus ägdes av Gösta Månsson, Stenungsön.
1950
*171 Amanda köps av av Håkan Carlsson, Gottskär.
1951
*171 Amanda med Håkan Carlsson, SSK deltager i Kullaviksdagen.
1951 *171 Cetus seglas av Melker Ghazel, GKSS. Melker lånar båten troligen.
1952
*171 säljs av Håkan Carlsson till Gösta Mossberg, Uppsala. Håkan köper i stället *258.
1953
*171 seglas en sommar av Gösta Mossberg, Uppsala.
1954
*171 med Leif Strand seglade med båten på lägret. KFUM skärgårdsläger på Puttisholmen i Stockholmstrakten. Leif Strand berättade att de lade ut långrev med båten.
1960
*171 ägs av Lantz maskinaffär. Båten förliste vid Kanholmsfjärden nära Ängsholmen och Magarnas fyr. Far och son omkom.
2018
From: Ulf Nordenman
To: Jan Tagesson
Hej Janne.
Dessa fantastiska stjärnbåtsår
Broder Hans och jag fick vår båt när vi var 12 resp 14 år Egentligen hade vi ingen större seglingsbakgrund. Pappa Sten med broder David hade under kriget en neptunkryssare med nummer 13. De deltog i en del tävlingar och som du förstår gav segelnumret ingen större lycka utan de kom sist i varje segling.
Nå tisdagseglingarna var lite speciella vi seglade från Skallan till Skarholen 4 distansminuter före tävllingarna och det gick bra problemet var att vinden avtog fram på kvällen så hem färden tog tid. Vi hade 121, Olle Agenfors och Nollan seglade ESK-båten 85, Lars Carlsson 112 och Hans Ryberg 171. Bosse Wallstens båt hade förmodligen 88 jag tror inte 93.
Som du mycket riktigt nämner var 223:an oslagbar. Skälet till detta var att Gösta var en duktig seglare men han hade ju en båt från västkusten som var utrustad med de allra modernaste seglen. Om jag inte missminner mig vann vi en gång över honom en seger som jag än idag får nästan gåshud över.
Vi måste ha haft föräldrar som gav oss en frihet utöver det normala. Tänk dig två grabbar 13 resp 15 år eskadersegling till Rastaholm. Bomkapell, liggunderlag, gasolkök för tillagning av ravioli. Dryck på sin höjd Champis. Ringa hem?
Nej, nej. Flytvästar tveksamt. Båtarna läckte så öskar var obligatoriskt. Skogaholmslimpa med smör och ost.
Som båtägare var det inte bara segling som upptog tiden. Under vinterhalvåret eller snarare när snön började smälta var det dags för iordningsställande av båten inför sommarens äventyr.
Ja herregud vad det skrapades, slipades, spacklades, målades, ny slipning, ny spackling ny färg.
Det fanns ett färgborttagningsmedel som hette Ta väck? klibbigt och frätande. Vi sneglade hela tiden på hur Gösta med 223:an gjorde. Sjösättning. Ibland sjönk båten som en sten. I med mattor och annat tätningsmaterial. Till slut kunde vi sätta segel och kryssa nedför Fyrisån. Motor var inte att tänka på. Kom senare.
Sammanfattningsvis: Stjärnbåten var den ultimativa juniorbåten. Vi lärde oss oerhört mycket om segling och sjömanskap vid möte med bl.a bröderna Bertze, Rickard Sarby och en mängd andra framförallt äldre seglare som tog hand om oss småpojkar.
Ulf Nordenman
Kungsbacka