1935
*85 Balsalorum byggdes åt Uppsala SS. Varv okänt.
*85 Balsalorum deltager i Volontärernas Sandhamnsregatta.
Ragnar Lindstedt skriver 2014-06-24:
Övriga gamla Uppsalabåtar nr. 81 , 82 , 83 , 84 och 85 finns med i ett seglingsprotokoll från
Volotärernas Sandhamnsregatta 1935. Källa: KSSS årsbok 1936.
1936
*85 Balsalorum framför *84 i Stockholm.
1937
*85 Balsalorum deltager i Stadshusregattan.
Stig Liljegren, som nedan angivits som ägare till stjärnbåten 108, var vinnaren då båten lottades ut av KSSS 1935. I 1937 års KSSS-matrikel har båten, nu utan angivet namn, sålts till Claes Fleming, Stockholm. På 50-talet seglar båten för ESK i Uppsala under namnet 108:AN, och den bibehåller detta namn då den under tidigt 60-tal seglas av L. O. Hemlin i Uppsala. Jfr Fo165061A i KSSS-samlingen, som uppenbarligen tagits vid samma tillfälle och som återfinns i Oscar Norbergs samling som Fo2664A. Att Norberg tagit även Fo133703 är tänkbart men har inte kunnat beläggas.
Från Ungdomens hösttävlingar i segling 26 september 1937, ”Stadshusregattan”. Stjärnbåt 119 är båten i förgrunden t v. Denna båt uppges i KSSS årsbok 1939-41 tillhöra Barbro Lindblad i Smedslätten; något namn på båten anges inte. Den återkommer i slutet av 40-talet under annan ägare i sällskapets matriklar under namnet JUPPE. De övriga båtar vars segelnummer kan urskiljas är fr v t h 111 ANTARES, stjärnbåt 58 (namnlös), stjärnbåt 82 (namnlös), 101 DIRIGOLD, 105 STABBE STABBE, stjärnbåt 118 (utan namn), 112 GUDUNGEN, 106 METEOR, stjärnbåt 85 (utan namn), 27 KOMET, stjärnbåt 182 (utan namn) samt stjärnbåt 83 (utan namn).
1950-talet
*85 ägdes av Uppsala SS och seglades bl a av Bosse Wallsten och Jan Tagesson.
Jan Tagesson skrev 2014-01-13 om sin Stjärnbåtskamrat Bosse.:Några minnen från min barndomskompis Bosse.
Under 40-talet hade mina föräldrar sommarställe i Vårdsätra. Huset låg alldeles intill Vårdsätra Gård där arrendator Nils Wallsten drev gården.
Farbror Wallsten var Bosses farfar. Bosse bodde i Sunnersta men cyklade ofta under sommarlovet till Vårdsätra för att jobba som dräng hos farfar. Även jag började tidigt att sommarjobba på gården.
I slutet av 40-talet jobbade vi med höskörden och stod bl. a. på skullen och tog emot och stuvade undan höet. Det var ett mycket varmt och klibbigt arbete. Vi fick 1:50 i timmen. Detta sommarjobb höll vi på under flera år.
Utifrån dessa erfarenheter växte en stark vänskap fram, som bestod under hela ungdomstiden. Vi umgicks bara sommartid eftersom jag gick i skola inne i Uppsala medan Bosse gick i Sunnerstaskolan.
Så småningom under 50-talet blev vi båda intresserade av segling. Uppsala Segelsällskap (USS) hade en ungdomssektion som hade två Stjärnbåtar till sitt förfogande. (85:an & 87:an) Bosse blev kapten på den ena och jag på den andra. Vi kapseglade intensivt mot framför allt Ekoln Segel Klubbs (ESK) duktiga båtar. Konkurrensen var stenhård och varje seger firades intensivt och varje förlust sörjdes djupt.
Varje pingst var det seglingar i Sigtuna. Alla Uppsalaseglare som kunde tog sig dig. Vi Stjärnbåtar seglade hela vägen. Vi hade varken motorsnurror eller flytvästar. Det var en stor folkfest och alla deltagare tog sig till Klockarbacken för en svängom. Bosse var lite äldre än jag och var till min stora förtret, mycket mer framgångsrik bland damerna.
Någon gång på 60-talet inköpte USS en stjärnbåt som ställdes upp vid Nybron och vi juniorer stod där och sålde lotter. De kostade 5 kr styck, vilket var mycket pengar. Vi var dock väldigt framgångsrika och sålde slut på alla lotter. Vinnaren sålde tillbaka båten (426:an) till klubben för ett vänskapspris. Inkomsten från lotteriet räckte nästan till ytterligare 2 båtar (427 & 428) Plötsligt ståtade USS junioravdelningen med hela 5 stjärnbåtar, varav 3 st. sprillans nya. Äntligen kunde vi konkurrera med ESK på någotsånär lika villkor. Bosse blev skeppare på 428:an medan jag fick 426:an.
Det var härliga tider. Vi seglade Mälaren runt och deltog i olika lokala kappseglingar. Vi sov i båtarna och lagade vår egen mat på spritkök. Vi var mellan 14-17 år. Nästa hela sommaren seglade vi. Ibland gjorde vi ett avbrott och jobbade som bonddrängar för att skaffa oss lite fickpengar.
När tonårstiden tagit slut skiljdes våra vägar och Bosse gifte sig med Solan och försvann till Stockholm. Men våra tidiga ungdomsår står ännu i ett förklarat skimmer för mig.
R.I.P
Vännen
Janne Tagesson
1958
*85 Balsalorum seglas av Claes Ahlin på seglarläger på Ekoln utanför Uppsala.
2018
From: Ulf Nordenman
To: Jan TagessonHej Janne.
Dessa fantastiska stjärnbåtsår
Broder Hans och jag fick vår båt när vi var 12 resp 14 år Egentligen hade vi ingen större seglingsbakgrund. Pappa Sten med broder David hade under kriget en neptunkryssare med nummer 13. De deltog i en del tävlingar och som du förstår gav segelnumret ingen större lycka utan de kom sist i varje segling.
Nå tisdagseglingarna var lite speciella vi seglade från Skallan till Skarholen 4 distansminuter före tävllingarna och det gick bra problemet var att vinden avtog fram på kvällen så hem färden tog tid. Vi hade 121, Olle Agenfors och Nollan seglade ESK-båten 85, Lars Carlsson 112 och Hans Ryberg 171. Bosse Wallstens båt hade förmodligen 88 jag tror inte 93.
Som du mycket riktigt nämner var 223:an oslagbar. Skälet till detta var att Gösta var en duktig seglare men han hade ju en båt från västkusten som var utrustad med de allra modernaste seglen. Om jag inte missminner mig vann vi en gång över honom en seger som jag än idag får nästan gåshud över.
Vi måste ha haft föräldrar som gav oss en frihet utöver det normala. Tänk dig två grabbar 13 resp 15 år eskadersegling till Rastaholm. Bomkapell, liggunderlag, gasolkök för tillagning av ravioli. Dryck på sin höjd Champis. Ringa hem?
Nej, nej. Flytvästar tveksamt. Båtarna läckte så öskar var obligatoriskt. Skogaholmslimpa med smör och ost.
Som båtägare var det inte bara segling som upptog tiden. Under vinterhalvåret eller snarare när snön började smälta var det dags för iordningsställande av båten inför sommarens äventyr.
Ja herregud vad det skrapades, slipades, spacklades, målades, ny slipning, ny spackling ny färg.
Det fanns ett färgborttagningsmedel som hette Ta väck? klibbigt och frätande. Vi sneglade hela tiden på hur Gösta med 223:an gjorde. Sjösättning. Ibland sjönk båten som en sten. I med mattor och annat tätningsmaterial. Till slut kunde vi sätta segel och kryssa nedför Fyrisån. Motor var inte att tänka på. Kom senare.
Sammanfattningsvis: Stjärnbåten var den ultimativa juniorbåten.Vi lärde oss oerhört mycket om segling och sjömanskap vid möte med bl.a bröderna Bertze, Rickard Sarby och en mängd andra framförallt äldre seglare som tog hand om oss småpojkar.
ps vill du ha mer info slå en signal och hälsa kusinen.
Ulf Nordenman
Kungsbacka