Press och media - diverse

 

Vanudå ?

Jo, Inger hade preliminärt gett jakande besked till grannen Anders när denne frågat om inte Karl - som för tillfället inte var hemma - ville vara delägare i en Stjärnbåt som just då var till salu. Det var ett verkligt tillfälle att komma över en fin båt.

Jovisst !

Det var bar att löpa linan ut, d.v.s bli delägare i båten. Så det blev slipa av, målning och utrustning inan "Svansund" sjösattes. Den första stavelsen kom från grannens efternamn, den andra från Karls efternamn. Mycket fyndigt tyckte alla.

Inger hade naturligtvis försagt sig och nämnt att Karl var seglingsvan. Och Anders som hade en fru med skräck för vatten och båtar hade här sett sin chans att förverkliga en av de drömmar han gått omkring med alltsedan han själv varit med i sjöscouterna hemma i Kristinehamn.

Nu visade det sig att Inger inte var någon idealisk partner för seglingsutflykter. Så Karl och Anders fick försöka hitta tillfällen då de båda hade tid att ge sig ut på sjön. Och det var inte ofta för Anders höll liksom Karl på att anlägga trädgård och han reste i jobbet hela veckorna.

Inger var liksom grannfrun Birgitta närmast skräckslagen när hon kom ut i en segelbåt. Hon klagade ständigt över att det "lutade" när vinden tog tag i och drev båten framåt. Hon var rädd att Karl skulle falla över bord. "Men han har väl flytväst på sig" undrade någon. "Jo, visst har han alltid det, men jag tänker på mig som är kvar i båten" oroade sig Inger. Det väckte i allmänhet stor munterhet.

Båten var utmärkt för utflykter. En midsommar tog Karl och Inger med sig Sven och Ingegerd ut i båten. Det vill säga Sven och Karl fick segla iväg båten till det område av Mälaren som de valt ut för midsommarfirandet. Tjejerna tog sig med bil till närmaste brygga med allt pick och pack. Där blev de upphämtade och skeppade över det smala sundet till Fagerön, som Sven och Karl valt ut till lägerplats för midsommarfirandet.

På hemvägen från midsommarutflykten skeppades tjejerna tillbaka till fastlandet för att åka bil hem. Sven och Karl skulle segla hem båten. Segla och segla. I måttlig vind hade det tagit dem ett par timmar på bortvägen. Nu bar det sig inte bättre än att det under hemvägen råkade bli stiltje. Motorn passade naturligtvis på att strejka så där ute på den spegelblanka Mälaren blev de helt enkelt sittande hela midsommardagen. Under flera timmar kom de inte en centimeter i någon riktning. Det var tålamodsprövande, men inte mycket att göra något åt. Och inget hade de att dricka förutom vattnet från den jolmiga Mälaren.